Hej!
Jag heter Hans-Erik Bergvall och har varit rådgivare för Hanna & Mikaela under det här läsåret. De har bett mig göra ett gästinlägg här på bloggen och det var ju kul. Ett problem är bara att jag är så gammal att jag inget kommer ihåg längre, eller för att vara ärlig; jag kan kosta på mig att ha ett selektivt minne, d.v.s. komma ihåg det jag vill och glömma det som inte passar.
Det var i vart fall min arbetsgivare, ADDI Redovisning & Revision, som ville att jag skulle agera rådgivare åt ett UF-företag. Kanske för att jag tidigare varit rådgivare på NyföretagarCentrum Avesta i en massa år, bl.a. åt några UF-företag, och åtminstone på pappret borde kunna det här trots att jag sadlat om till ”räknenisse”. Hur nu en sådan, Jan Guillous favorityrkesgrupp att bespotta och håna, skulle kunna åstadkomma annat än kaos, elände och hungersnöd gjorde dock att jag antog uppdraget med en viss tvekan. Men rädd och tvehågsen har jag bara varit de första 50 åren av min levnad, så nu kunde jag med extraordinärt självförtroende anta utmaningen och svinga på mig den rådgivarmantel som lossnat från min företrädares kropp i samband med avrättningen.
Hur har det då varit under det här läsåret?
Jag heter Hans-Erik Bergvall och har varit rådgivare för Hanna & Mikaela under det här läsåret. De har bett mig göra ett gästinlägg här på bloggen och det var ju kul. Ett problem är bara att jag är så gammal att jag inget kommer ihåg längre, eller för att vara ärlig; jag kan kosta på mig att ha ett selektivt minne, d.v.s. komma ihåg det jag vill och glömma det som inte passar.
Det var i vart fall min arbetsgivare, ADDI Redovisning & Revision, som ville att jag skulle agera rådgivare åt ett UF-företag. Kanske för att jag tidigare varit rådgivare på NyföretagarCentrum Avesta i en massa år, bl.a. åt några UF-företag, och åtminstone på pappret borde kunna det här trots att jag sadlat om till ”räknenisse”. Hur nu en sådan, Jan Guillous favorityrkesgrupp att bespotta och håna, skulle kunna åstadkomma annat än kaos, elände och hungersnöd gjorde dock att jag antog uppdraget med en viss tvekan. Men rädd och tvehågsen har jag bara varit de första 50 åren av min levnad, så nu kunde jag med extraordinärt självförtroende anta utmaningen och svinga på mig den rådgivarmantel som lossnat från min företrädares kropp i samband med avrättningen.
Hur har det då varit under det här läsåret?
Ja, en stor skillnad mot de gånger jag varit UF-rådgivare tidigare, är att Hanna och Mikaela faktiskt har använt sig av mina tjänster. Tidigare år har jag för det mesta träffat delägarna i resp. företag för att skriva på som rådgivare vid UF-företagets start. Sen har de ”gått upp i rök” och jag har inte sett till dem förrän det varit dags att skriva på en slutredovisning. Trevlig iofs att få attestera så viktiga papper, men inte känns det som om man varit särskilt behövd. De kunde ju åtminstone ha låtsats behöva lite rådgivning!
Hanna och Mikaela visade sig vara både ambitiösa och intresserade av att få goda (?) råd. Vi har därför haft kontakt via telefon, mail eller träffats på mitt kontor ett flertal gånger. Sen har vi kanske inte alltid haft samma åsikt om allting som t.ex. produkturval och naturligtvis räknenissens fetisch - bokföringen, men skam vore ju om inte ungdomen är lite rebellisk. Skönt att slippa uppmuntra damerna till revolution när de redan har det i blodet! Hoppas ändå de haft någon nytta av mina, ibland petiga, men alltid laglydiga propåer?
Jag har också deltagit i den presentation av läsårets UF-företag som var i skolan och uppstartsmässan i samband med skolans Öppet Hus. Det är alltid lika roligt, och avundsvärt, att se alla idéer som frodas kring handelsprogrammet och UF-företagen. Helt klart så måste denna utbildning vara ett mycket attraktivt och gångbart alternativ bland floran av utbildningslinjer. Speciellt i nutidens arbetsmarknadsläge, där livstidsanställningen går mot avskaffning och den egna förmågan att skapa sig en försörjning blir allt mer viktigt för en framgångsrik karriär.
Det känns tryggt att Hanna och Mikaela varit så drivande för att komma framåt, hitta sponsorer och försäljningsmöjligheter trots att vägen inte alltid varit spikrak. (Hoppas alla fakturor är betalda så att deras borgen i Riksbanken inte behöver lösas in?) Jag tror de har alla möjligheter att kunna odla ett eget företagande i framtiden, om de nu fått blodad tand. Om inte annat måste det här året ha varit oerhört värdefullt som förberedelse inför kommande utbildning eller som praktik inför en framstöt mot yrkeslivet.
Tack för det här året Hanna och Mikaela! Lycka till i framtiden och ett sista råd:
LÄMNA ALDRIG PENGAR ELLER VIKTIGA PAPPER I BILEN ÖVER NATTEN!!!!
Hanna och Mikaela visade sig vara både ambitiösa och intresserade av att få goda (?) råd. Vi har därför haft kontakt via telefon, mail eller träffats på mitt kontor ett flertal gånger. Sen har vi kanske inte alltid haft samma åsikt om allting som t.ex. produkturval och naturligtvis räknenissens fetisch - bokföringen, men skam vore ju om inte ungdomen är lite rebellisk. Skönt att slippa uppmuntra damerna till revolution när de redan har det i blodet! Hoppas ändå de haft någon nytta av mina, ibland petiga, men alltid laglydiga propåer?
Jag har också deltagit i den presentation av läsårets UF-företag som var i skolan och uppstartsmässan i samband med skolans Öppet Hus. Det är alltid lika roligt, och avundsvärt, att se alla idéer som frodas kring handelsprogrammet och UF-företagen. Helt klart så måste denna utbildning vara ett mycket attraktivt och gångbart alternativ bland floran av utbildningslinjer. Speciellt i nutidens arbetsmarknadsläge, där livstidsanställningen går mot avskaffning och den egna förmågan att skapa sig en försörjning blir allt mer viktigt för en framgångsrik karriär.
Det känns tryggt att Hanna och Mikaela varit så drivande för att komma framåt, hitta sponsorer och försäljningsmöjligheter trots att vägen inte alltid varit spikrak. (Hoppas alla fakturor är betalda så att deras borgen i Riksbanken inte behöver lösas in?) Jag tror de har alla möjligheter att kunna odla ett eget företagande i framtiden, om de nu fått blodad tand. Om inte annat måste det här året ha varit oerhört värdefullt som förberedelse inför kommande utbildning eller som praktik inför en framstöt mot yrkeslivet.
Tack för det här året Hanna och Mikaela! Lycka till i framtiden och ett sista råd:
LÄMNA ALDRIG PENGAR ELLER VIKTIGA PAPPER I BILEN ÖVER NATTEN!!!!
0 kommentarer:
Skicka en kommentar